Star Treff XXII: Barclay and Voyager

Treffrapport

Försenad och nervös kom jag i egenskap av treffkronikör till Draken, gestikulerade ivrigt och stammade fram något obegripligt till kassören. Gick in i biografen och satte mig på en medpassagerare i mörkret... Ingen bra start!

Publiken hade redan engagerats i besättningens bestyr. Besättningen, ja det rörde sig naturligtvis om besättningen på Enterprise. Som minnesgoda trekkers erinrar sig, gällde det Archers Enterprise, den som kommer före den andra Enterprise som historiskt sett ansågs vara den första, för att inte säga den enda.

En intressant diskussion om moralitet fördes av Dr Phlox och kapten Archer i "Dear Doctor" när de försökte hjälpa en ras med att ta fram medicin mot en allvarlig sjukdom. Det visade sig att en mindre utecklad ras på samma planet hade avancerade färdigheter, och doktorns ingripande kunde komma att påverka evolutionen av båda raser. Även om man inte instämmer i Phlox och Archers handlande, så visar avsnittet att man ibland måste ta ett längre perspektiv, och kanske tillfoga smärta nu för att kunna hjälpa i längen. Överbeskydd är ett ofta återkommande tema i Star Trek, som t ex i pilotavsnittet för Voyager, Caretaker.

Men detta med Enterprise var blott en uppvärmning inför dagens tema som var Barclay. Innan Barclay var det dock sedvanligt mellanprat som sedovanligt sköttes av Patrik Centerwall, vår nya styrelseordförande, då Stefan Björnshög var sjuk. Patrik visade talang på området, men vi hoppas ändå att Stefan kan leda oss genom nästa Treff.

Alla kan inte vara en Stefan eller en Patrik, men vi har alla en Barclay någonstans inom oss, en tafatt klant som inte går att lugna. Barclay tröstade sig på holodäcket där han levde ut sina fantasier, i alla fall familjevänliga sådana. De var ändå tillräckligt tilldragande för att han skulle försumma sina uppgifter fram till att han kom på lösningen till ett problem som höll på få Enterprise -- alltså Picards Enterprise, den som kom efter den urpsrungliga... äsch. Enterprise 1701-D. I alla fall höll Enterprise på att gå helt åt skogen och Barclay kom på hur man skulle reda upp det. Då fick han självförtroende och kunde sluta med sitt holomissbruk.

I nästa avsnitt blev Barclay bärare av avancerad kunskap som gjorde att han egenmäktigt kunde föra Enterprise D långt bort till nya utomjordingar. För att göra det ordnade han ett neural interface, och märkligare tingest har man sällan skådat. Blinkande lampor och avancerade mojänger överallt. Sedan det avsnittet gjordes har utvecklingen inom mobiltelefoni och annat gått framåt, och när Janeway använde ett neural interface i ett avsnitt som gjordes ett decennium senare, bestod detta bara av en liten pluttsak som hon fällde fram vid ögat. Antiklimax...

Men jag ska inte förorena tidlinjen genom att gå händelserna i förväg. Efter TNG-avsnitten var det dags att lämna projektionerna och äta lite riktig mat, för att sedan återvända till Drakens stora gap för uniformstävlingen och trivian.

Att applådera och tjoa för den bästa utklädnaden är något av det bästa med treffarna, man får visa precis hur entusiastisk man är. Popstjärnan Robert Smith sa en gång att han skulle gå omkring och skrika hela dagarna om det vore socialt accepterat. Han borde komma på våra träffar och få skrika av sig lite. Mina Treffkompisar säger ibland att jag applåderar för högljut och håller för oronen. Men jag begriper mig inte på den synpunkten, det är ju meningen att man ska föra mycket oväsen på Treffarna. Annars kan man bara sitta hemma ensam och se avsnitten i hackande MPEG-format på en föråldrad dator, som i en dyster framtidsvision.

Så när trivian och uniformstävlingen var avklarad var det dags för Barclay att göra entré på Voyager. Turligt nog finns det bara en Voyager, annars hade jag nog blivit galen på att behöva specificera vilken. Förresten är galenskap ett annat ofta återkommande tema i Trek. Doktorn blir galen när hans program krånglar, och hallucinerar om att han aldrig varit i Deltakvadranten, utan allt var bara en holosimulering. Barclay, som arbetar på fabriken där Doktorn skapades, berättar för honom att simuleringen har spårat ur och kan inte avslutas normalt, utan bara genom att Doktorn spränger Voyager -- och sig själv!

Efter pärsen anmärker han till Kes att det är märkligt att programfelet gjorde att han började ha invecklade funderingar över oväsentligheter. När Kes invänder och frågar om han är säker på vem han är, replikerar han tvärsäkert och obekymrat:

- Naturligtvis. Jag är chefsläkare på Federationens rymdskepp Voyager.

- Är du säker på det? frågar Kes, ler och lämnar Doktorn med sina funderingar.

Det läskigaste med att vara galen, och det visas bra i Star Trek-avsnitten, är att man aldrig kan vara helt säker på att man inte är det, eller ens på att man är det. Ändå kanske man måste fatta beslut som beror helt på om man är galen eller ej. Det kan man ha i huvudet till nästa treff.

Av Erik Sandblom

Schema

ENT Cold Front
ENT Silent Enemy
ENT Dear Doctor
ENT Sleeping Dogs

PAUS

TNG Hollow Pursuits
TNG Nth Degree
TNG Realm of Fear
TNG Genesis

PAUS

VOY Projections
VOY Pathfinder
VOY Life Line
VOY Inside Man

PAUS

VOY Author, Author
VOY Homestead
VOY Endgame
VOY Endgame, Part II

Datum: 
16 februari, 2002
Lokal: 
Draken